OSO . renders: © Hayes Davidson
Projektets koncept är att skapa en dialog mellan det permanenta och det efemära, på ett sätt som speglar Skogfinnarnas nomadiska, men samtidigt djupt rotade livsstil.
Ett kontinuerligt tak av trä markerar en öppen innergård i form av en fyrkant. De reflekterande glaspanelerna på fasaden reflekterar den omgivande skogen, suddar ut byggnadens fasad och föreslår ett obrutet landskap. Detta dramatiserar takets läsning – inramad med djupa taksparrar och gjorda av förkolnat trä – som tycks sväva över den vilda terrängen och ge intrycket av ett varmt och öppet skydd i en glänta djupt i skogen. I motsättning till den täta skogen som omger byggnaden är gården en vild äng som drar uppmärksammheten mot jorden. Denna delade mark kan användas för museaktiviteter, samtidigt som den är ett levande minnesmärke över det drastiskt nedrivna landskapet som den växlande kulturen varit beroende av.
Sett på avstånd är museet lika övergående som det är rotat i marken – den oavbrutna skogen under det svävande taket, tillsammans ekande av det kollektiva minnet av det mörka och varma inre i den norska skogsmarken. Arkitekturen strävar efter att fånga tidens gång genom att rama in marken, den ultimata källan till existens och därmed den metafysiska innebörden av “plats” för Skogfinnarna. Continue reading OSO
